Det har varit ett tag nu som jag inte mått som jag brukar. Nere, deppig, låg. Jag kan inte riktigt säga vad det varit. Igår slogs toppen på isberget av så hela jag var under vattenytan, usch! Två kommentarer från två personer som surrade i huvudet likt en svärm av mygg. Men på kvällen blev jag istället förbannad, jag måste ju hitta en väg ut? Jag måste skapa en plan, hitta något jag tycker kan vara roligt och lugnande på samma gång - utan att vara för krävande!

Jag bestämde mig för att kolla fler BuJo-klipp på YouTube och blev mer och mer inspirerad och motiverad. Så jag reserverade en gul Lechtrum 1975 i prickigt A5 från Akademibokhandeln och ska känna lite på den i butik idag, se om det är något för mig och mina spridda tankar att samla sig på. Jag tänker mig att göra listor om det mesta, kanske trackers för hundarna och för saker jag vill bli bättre på (såsom allt sånt som handlar om att bry mig om mig själv och min kropp). Men jag tänker mig även att hålla mycket om företaget i denna! Jag tror det kan vara ett kul och kreativt sätt att sprudla med idéer på nya kurser och sånt på, bara det där att skriva ner alla deltagares namn och hundar ihop med raser - det blir småpill som kan göras roligt! 

Den jag samlat tips och idéer av är AmandaRachLee på YouTube. Hon gjorde en collab med en annan YouTuber där de gav sina fem bästa tips på hur man som nybörjare kan ta del av många tips! Sen blev jag hooked, jag behöver inte vara så blodigt allvarlig! Gult skriker kreativitet för mig, jag hoppas att den lilla gula boken ska få mig att rita och skriva mig ur mycket!

Sysslar du med BuJo eller för du anteckningar på något sätt kring din hundträning?

Sommarschemat på jobbet är slut och nu börjar allt ramla tillbaka till vanlig rutin. Typ. Denna vecka startade jag tre hundkurser, så i fortsättningen kommer det bli valpkurs på måndagar och torsdagar samt en grundkurs på onsdagar. Utöver det så har jag bokat in mig och Otto på hundkurs. Vi ska gå en fortsättningskurs på tisdagar, jag vill mest att han ska få komma iväg och göra något kul tillsammans med mig som i gamla goda dagar. Inte så mycket sitta still på en stol och lyssna, utan faktiskt kunna göra jäkligt roliga och utmanande saker ihop! Vi får se om det är det vi får uppleva!

Nu på morgonen skulle jag klippa Ottos klor och såg att ena sporren var borta. Fick smått panik. Den ser ut att ha dragits ut i princip, ser med andra ord inte ut som om att den brutits av. Smärtan han måste ha gått igenom måste ha varit brutal, fattar inte vart det hänt dock för det MÅSTE ha blödigt rätt rejält! Tycker så jäkla synd om honom, varför ska allt skit drabba honom? Komiska är ju även att vi anmälde oss till tävling i förrgår, känns som att hans kropp hela tiden skriker nej till tävling men hans huvud säger joo. För han tycker det är kul att träna, han har ingenting emot att tävla - sist hade vi kul ihop trots att ögat var dåligt! Målet denna gång är att fortsätta ha kul bara, får vi ett godkänt resultat voe det kul! Får vi två har vi en titel, men det är inget krav för att ha kul!

Min semester är sen länge slut, några 8 dagar är inget att skryta över. Men jag hann läsa ut rallyboken vilket ju var målet, så då är ett delmoment klart inför utbildningen i höst. På bilden ser ni hur jag såg ut på min brors 30 års kalas, han fyllde år mitt i semestern och kom hem till Sverige så vi kunde fira honom. Annars gjorde jag ingenting på min semester, jobbade med Hundklimpen och sov. Jag sov massor.

Efter några dagar med besök från Englad så var Otto helt slut, men som den kamphund har han i ryggen så inte sjutton gav han upp hoppet om att någon kaaanske skulle kasta bollen lite till...

Svante tyckte kalas var liite överskattat. När festen närmade sig 21.30 frågade barnen vart Svante var, jag sa att han startat en kurragömmalek och att de tyst skulle leta efter honom. När de hittat honom skulle de inte röra honom utan skynda sig tillbaka till mig och tala om vart han var. "I solstolen!" kom barnen skrikandes, "Haha, ja de skulle vara en syn det!". Men jo, där låg han. Vår utslagne hjälte som skött sig SÅ bra bland 40 personer i trädgården.

Ottos öga har varit lite rinnigt i veckan, igår tyckte jag han varkade lite störd av det så jag gav lite smärtstillande och ögongel så det skulle lugna och svalka lite. Han ser bättre ut idag, men vi fortsätter med dropparna och smärtstillande över helgen. Vill inte riskera något nu när han är enögd. Bokat in en veterinärtid på tisdag så får vi se, hoppas på att hamna hos ögonspecialist (bokade över nätet) som vi var hos sist så hoppas det funkar. Semester hade hon iaf inte.

Bilder från när vi var nyinflyttade 2013 - ger mig fortfarande gåshud!

Denna helg jobbar jag inte på Bra Zoo, så målet är att städa lägneheten. Usch den ser förjävlig ut! Men ska bli skönt att få ordning och reda, ger liksom ro i själen!

Idag klockan 9 åkte Otto och jag iväg på återbesök hos Johan på Evidensia. Otto skrek i bilen utanför, han har fattat vad det stället betyder - avslappnade muskler! När Johan får syn på Otto kommer han av sig, "Vad är det här, såhär har det väl inte varit?", jo Otto är ju numera enögd. Jag berättade kort vad som hänt och sedan gick vi in i behandlingsrummet.

Johan tyckte att Ottos rumpa fortfarande vickade fint sen förra besöket, efter lite igenomkännande kunde han konstatera att bakdelen nog aldrig varit så fin i muskulatur och nerver, som en barnrumpa men kunde ha lite mer muskulatur. Johan var lite fundersam på om Otto skulle bli väldigt stel i nacken i och med att han är enögd nu, tydligen så blir det lätt så då de går sneare med huvudet liksom att hjärnan och nerver måste ställa om sig. Visst var han stel, men inte så fasligt, så efter lite massage och tryck så gav det med sig och han var fin även där.

Mitt på ryggen i övergången mellan bröstryggen och ländryggen så var han väldigt spänd. Inget konstigt egentligen, men det kan orska magknipet och smärtan som kom i onsdags natt (fick medicin så tävlingen är inställd på söndag). Han tryckte, masserade och bände. Efter en stund så började det ge med sig och Otto tyckte det var så skönt, han började småblunda och slappnade verkligen av. Spänningarna gav med sig och han blev riktigt fin där över med, så vi fick med oss lite övningar hem.

Massage i några dagar för att hålla uppe mjukheten i mitten av ryggen. Sen ska hans balansplatta blåsas upp lite hårdare så han får lite mer utmaning där. Slutligen ska han börja balansera på en boll, gärna fotboll men jag tänker att en basketboll nog är ännu bättre då den är ännu lite större. Om ett tag kan man köra med pilatesboll, men det är för svårt ännu.

Efter någon veckas paus är jag inne för en uppdatering. Ottos öga är färdigläkt och det funkar bra utan det! Ibland blir han lite klumpig, men det tar tid att lära in avståndet och hur mycket bredd på en dörr man behöver för att kunna gå igenom. På onsdag ska han få träffa Johan, det var sååå många veckor sen han träffade honom och jag tänkte att det kunde vara bra att se över lite muskler och nerven bak mot rumpan. Karensen är sen någon vecka slut sen operationen och på söndag ska vi till Säffle för att tävla, vi får se hur det går! Jag tänker att vi mest ska prova på tävlingssammanhang med ett öga, så inga höga krav med andra ord. 

Svante sov över hos mig på midsommar till midsommardagen. Han kan vara en drummel på morgonen, och på natten med för den delen. Han är SÅ klumpig men blir SÅ mysig, så han kan liksom kliva över Otto och gå på mitt ansikte för att kunna komma nära och mysa. Det blir bara jättetokigt. Men denna natt gick så himla bra, inga tokiga tramp och han sov på min soffa hela natten medan Otto sov i sängen. Trodde Svante skulle joina oss, men han gillade nog lite egen space. På morgonen när jag legat vaken en stund så kom han upp och mös .Otto fick lite smått panik pga han trodde Svante skulle gå på honom, så fick liksom ge han stöd samtidigt som jag fick trycka Svante mot mig så han fick den kärlek han sökte. Dessa två alltså...

Vi tog en promenad på 1,5-2 timmar inne i stan. Häftigt tyckte lantisen, speciellt den hukande statyn - vad VILL den liksom? STÄLL dig upp! Efter lite övertalning skakade han av sig spänningarna och vi fortsatte.

Jag sydde en present till en kund på midsommar. Hennes hund får skav av Metizon så

jag gjorde en tunnel så det inte river så. Matte blev glad och jag tror Mio uppskattade den också!

Det har gått tre veckor sen jag uppdaterade här! Tiden går så fort! Jag har jobbat och kämpat med Ottos öga. Ögat som är bortopererat verkar han fortfarande klara sig fint utan, ärret har läkt ihop och jag har hjälpt honom att ta bort två stygn som stuckit ut. Han har varit väldigt låg de sista två veckorna, svårt att veta om de beror på värmen eller smärta, men jag har tolkat det som det första. Idag är det lite svalare och han har lekt och busat i trädgården hos mig.

Lite isglass i värmen

I måndags fick hundarna simma lite och för första gången fick Svante bada! Han tyckte det var så himla äcklig och onödigt först, men efter en stund skuttade han ute i vattnet och plockade pinnar in mot kanten. Otto äääälskar att bada, han räddar alla pinnar och leksaker på botten från att drunkna, skuttar längst kanten och släpar på den ena pinnen större än den andra. En himla bra badtur med andra ord!

Svante har ju nu under våren gått på agility och igår var det avslutning med kursdeltagarna. Likt förra veckan så imponerade han på mig! Första veckan gick det kanon, andra veckan rymde han 3 gånger, tredje 3 gånger och fjärde 0, även nu den femte gången så gick det kanon med 0 rymningar. Det var enbart jag som klantade mig hela tiden, som att jag sprang in i tunneln och ramlade samt kastade leksaken PÅ Svante istället för längst med honom framåt. Ändå var han en glad skit och kämpade vidare! Så imponerad! Balansen sprang han rakt över denna gång, tvekade inte alls, åt skinka och stressade inte! Det har varit så roligt att se honom hitta något han tycker är kul! Nu har vi en privatlektion på 45 minuter kvar att ta ut, vet inte om jag ska lägga den på Otto eller Svante dock! 

 Bloopers

Jag har precis varit iväg och simmat i en timma! Otroligt skönt att ha fått in det som rutin på söndagar, det ger mig tid att tänka, analysera och fokusera på annat. Precis vad jag behöver! Sköna är att jag inte ser det som träning, utan som en stund där jag får slappna av men samtidigt bli helt slut i kroppen! Nu ska jag städa lägenheten och köra en himla massa tvättar! Lyckades få tvättid mellan 14-22, så nu åker tusan allt in i maskinerna! 

Otto tycker det är varmt! Hans vinterpäls vill ju inte släppa helt, men jag ser nya strån som kommer, de är blanka och långa! Som hans päls var för 2 år sen innan han började med Gabapentin! Han har senaste 1,5 året haft päls som liknar ull; matt, strävt och tjockt packat. Använt Furminatorn för att få det att släppa lite, sakta men säkert verkar det ge med sig! Hoppas han slipper ha det så fruktansvärt varmt i sommar! Har mailat till SKK nyss också för att kolla om Otto får tävla som enögd, nu när han är helt medicinfri igen så är det ju bara det som hindrar oss (förutom våra 27 dagars karens tsom är kvar såklart)!

Grabbarna fick köra nosework igår! Svante tycker det är kul, kastar sig in i rummet där urvalsbanan är och luktar i burkarna. Han bjöd till och med på en liggmarkering igår! Otto tycker det är sådääär kul, bra tidsfördriv men kanske inte mycket mer än så. Jag vill plocka ut det med honom mer, placera möbeltassar på gräsklipparen, cyklar, bilarna och sånt! Utmana honom lite, jag tror han upplever att vi står och trampar på samma ställe just nu, vilket vi ju faktiskt gör! Urvalsbanan kommer fram varje gång vi kör.

Kan man vara lugn, lättad, orolig, tom och full med känslor på samma gång? Jag känner mig lite så just nu. Ottos ärr läker fint, det är lite utåtbuktande baktill men är inget som beror på var eller liknande, det är helt enkelt lös hud som kommer dra sig tillbaka och bli slät. Stygnen kommer försvinna av sig själva, just nu syns bara stygnen där huden buktar, men även de kommer försvinna inom några veckor. Ögonspecialisten ville inte göra något trycktest på det friska ögat, det ser så pass fint ut att det inte finns något som tyder på att det skulle behövas. Svullnaden är nere och han är inte längre röd. Hon lös och undersökte ögat ordentligt, det kändes bra att hon var noggrann och hon var väldigt tydlig också med vad hon tyckte och tänkte. Jag föredrar sådant mer än att linda in i tolkningsord, i såna här lägen vill man få raka svar.

Det som gör mig orolig och tom på samma gång är att ögonspecialisten såg förändringar på ögat som är kvar. Katarakt, ögonstarr Jag skulle hålla ett öga på det nu, det var inte djupt ner vilket är bra, men det kan ta tid innan det blossar ut mer liksom att det kan gå fort. Då menade hon på att han bör genomgå en ögonoperation för att sätta i en lins. Men det känns fel eftersom han bara har ett öga kvar, läkningen och processen kommer vara ortoligt tuff. Då känns det mer rätt att han den dagen har fått slagits färdigt med sin kropp. Men än så länge kämpar vi på med det vi har, så får framtiden visa den vill oss. Vi lever på i vårt piratliv så gott det går!