Jösses vilken dag igår. Så jäkla jobbigt att se sin hund må så dåligt och inte kunna göra något! Totalt fick han 12,5 mg Prednisolon, aldrig fått så mycket, max 7,5 mg! Fattade ingenting, han brukade ju alltid svara direkt på det förut? Körde även kortisonspray över kroppen för att försöka bekämpa allergin utifrån, men nej de la sig bara en stund.

Vi åkte in till Kumla djursjukhus vid 16 då han började bli kall, skakade och var svullen i ansiktet. Vi väntar i 30 minuter och under den tiden är värmen tillbaka, han är piggare och bara lite svullen över ena ögat. Jag väljer att åka hem med honom igen (väntetiden beräknades länge eftersom det inte var livshotande) så istället för att han skulle behöva sitta där på en bestämd plats åkte vi hem, körde på vägen förbi pappa och körde in honom till stan. Väl hemma var Otto okej, så jag bestämde mig för att springa till Ica lite snabbt (200 m ifrån mig). Var borta 10 min, när jag kom tillbaka var det igång igen!

Jag ser att det går fort och att det tar sig mot ansiktet igen, ringer till Kumla och varnar om att vi kommer. Väl inne var det inte lika lång väntan, ca 10 minuter och sen fick vi ett rum. En veterinär kommer in och konstaterar allergi (inget nytt för min del) hennes assistent hade förberett en infart på Otto och de skulle precis skjuta in sprutan när de säger att han fått 2,5 Prednisolon tidigare "Nej, 12,5 mg." "2,5?" Nej, 12,5mg och spray, så han har fått allt jag vet att jag kan ge!". "Oj, okej." säger veterinären och tittar uppgivet på Otto, de höll alltså på att skjuta in en jäkla fet överdos i honom trots att jag i receptionen nämnt allt han fått. De är tur man är hönsmamma, inte håller käft och lägger sig i vad de gör... Kan även säga att Otto vägde 9,4 kg när vi kom in, 7,9 är hans match-vikt men han har varit lite överviktig på 8,4 nu. Så 1kg upp av kortison... fy fan.

Huden såg ut som på en sån här ko... fast detta var inte muskler

Vi diskuterar vad vi kan göra, inga fler mediciner kan nämligen ges. Det slutar med att vi ger honom flytande medicinskt kol, detta binder tydligen till sig saker som finns i magen som man inte vill att kroppen ska ta upp. Vi konstaterar att det är något han fått i sig, inte luftburet alltså. Då står vi bara med 3 saker på listan: Mjölk, mjöl och ägg. Vi bestämmer oss för att undvika dessa ingredienser helt i 3 veckor, lyckas vi med det och han inte ger en allergitendens under dessa veckor gör vi ett pricktest då (Måste vara fria från kortison i 3 veckor innan test kan göras).

Vi kom hem och Otto la fyra jättespyor, 2 i hans hundbädd, 1 på mattan och 1 i pappas säng... Yaay...
Sen var han helt slut, sov som ett barn efter julafton i min famn, se bild nedan.

Allting stämmer, dock inte mjöl, men ägg och mjölk har jag misstänkt tidigare. Men aldrig tillsammans. Eftersom Otto gått på kortison så ofta, var 3-4 dag, så har det varit svårt att se någon reaktion. Men denna gång var vi inne på 4,5-5 dagar utan kortison så då blev det starkare reaktion. Dessutom var det pannkakor vilket innehåller mycket mölk och ägg. Så nu vill jag bara snabbspola, se vad som händer och göra ett test! Vi har gått i 5 år och undrat vad det varit, vi kanske är nära en lösning nu! 

2016 är Ottos kämpar-år!

Året då vi hittar hans problem och försöker göra något åt de!

Vore fantastiskt om vi kan lösa allt nu så 2017 får bli magiskt! 

Nu är han nybadad och det syns inte på honom att han för 18 timmar

sedan såg ut som att han blivit stucken av myggor och bin

I söndags fick Otto sin sista kortisontablett. Veckan har gått bra, på rehaben i onsdags reagerade han supersvagt när Ingela klämde igenom honom. Igår var vi på landet hos mamma och åt pannkaka till kvällsmat. I natt vaknade jag av att han la sig över mitt bröst, jag kände direkt att något var fel, han gör aldrig så annars.

Smekte med handen längst hans rygg för att lugna honom, skulle precis klia hans mage när jag känner att han är helt bullig. Hela buken var som attackerat av mygg/getingstick... Jag gick upp och gav honom 5 mg kortison, väntade 30 minuter och kollade honom igen, det hade spritt sig till bröstet så jag gav 2,5 mg till. Han vankade av och an, kunde inte slappna av alls. Hämtade kortisonsprayen och sprayade hans buk, rygg och bröst. Han slappnade av och sov en timma. Sedan kom han vankandes igen, mer spray och han sov en stund till innan vi gick upp på morgonkissen. Ställde in rehab då de sätter igång ruset i kroppen... Nu är han ändå full med smärtstillande... Men jäkla skit... Medicinfri i 4,5 dag...

Igår va vi på rehab igen.

Denna gång lyckades jag få en bild på när Otto fick sin laserbehandling! Samma dag fick han sin sista Gabapentinkapsel, äntligen! Dock fick vi avanmäla oss till rallytävlingen i december, tydligen karens i 6 månader... Nu har han bara kortisonet kvar, den är på 2,5 mg nu och ska trappas ned till 1,25 mg på måndag och köras på veckan ut! Sen är han utan mediciner tills smärtan slår in igen, vilket den förmodligen kommer göra någon mer gång innan mars då han beräknas bara ihopväxt.

I morse var Otto konstig, han hoppade ner från sängen (minns ej om han använde pall eller ej) och sen kom han till mig på toan när jag sminkade mig. Normalt ligger han kvar tills jag är helt klar och klär på mig, så redan där tyckte jag det var skumt. Han satte sig vid dörren och pratade, vilket han aldrig gör. Trodde det var akut med nummer 2 så skyndade på, men när jag tittar till honom nästa gång sitter han i sängen och blänger irriterat på mig. Till slut går vi ut och går en snabbrunda i snön, allt som vanligt. Kör ut på landet och när jag då startar brasan börjar jag undra vart han håller hus. Han satt under trappen i sin bia bädd, som han aldrig använder när vi är hemma. Jag lockade, men nej. Jag hämtade tuggben, men nej. Helskum! Aldrig att han tackar nej till tuggben sådär... Efter mycket lockande bar jag upp honom i soffan med mig och vi hängde där i 5 minuter innan jag åkte. Smsade mamma att hålla ett öga på honom, men enligt henne var han som vanligt. 

Kom hem till dom på eftermiddagen. Jösses så Otto pratade, han visste inte vad han ville men truten gick non stop! Pappa kom hem och han lugnade sig lite. Allt som vanligt. Skulle åka hem och då ville han inte gå korta rundan som han bara velat de senaste 2 veckorna, nu skulle han gå vanliga rundan (I snöstorm...), jippi tänkte jag... men of we go... Så nöjd han var då, hoppade och jaga snöflingor osv. 

Min lilla knodd alltså, så gullig att jag smälter. Jag tror han är rätt uttråkad. Jag har jobbat lör-sön och varit på fältstudier mån-tis, men i morgon är det sista dagen där sen pluggar och jobbar jag hemifrån. Vi behöver nog bygga band igen... Vi har ett sånt behov både han och jag.

Medicinen trappas ned för denna ängel!

Idag pratade jag med veterinären på telefon. Sen i lördags trappade vi ned på Ortotonet då han gått på den i 19 dagar, så den dagen fick han bara Ortoton på morgonen. Likaså fick han bara Gabapentin på morgonen både lördag och söndag ihop med kortison 2,5mg, så tanken är att fortsätta så tills på fredag med de medicinerna. På fredag ska kortisonet dras ned till 1,25 mg och Gabapentinet börja tas varannan dag. Den 9 november slutar vi med Gabapentinet och endast kortisonet på 1,25 kommer tas men då varannan dag i en vecka till. Sen ska all medicin vara utfasad och Otto förhoppningsvis smörtfri fortfarande. Skulle smärtan komma tillbaka kommer endast Gabapentinet och kortisonet gå in igen, han ska få vila från Ortoton. 

Medicin nu 31/10:

Ortoton 187,5 mg 1 gång/dag - Muskelavslappnande

Prednisolon (Kortison) 2,5 mg - Ska nu trappas ned till 1,25 mg, fungerar som smärtstillande.

Gabapentin (Neurologisk medicin) 100 mg 1 gång/dag - Hjälper Otto med nervsmärtor när kotorna klämmer åt nerver, likaså är det muskelavslappnande.

Medicin då 12/10:

Ortoton 187,5 mg/2 gånger dag - Muskelavslappnande

Prednisolon (Kortison) 5 mg - Ska nu trappas ned till 2,5 mg, fungerar som smärtstillande.

Gabapentin (Neurologisk medicin) 100 mg/2 gånger dag - Hjälper Otto med nervsmärtor när kotorna klämmer åt nerver, likaså är det muskelavslappnande.

Otto är pigg och glad, visar inga tecken på att han har ont. Va lös med två Welsh springer spaniels i lördags men de var inte leksugna alls, men bara det att få vara med några hundar lös betyder nog mycket för honom, han har knappt fått hälsa på andra hundar senaste 2 månaderna. Så nu håller vi tummarna att det fortsätter såhär, att vi slipper fler bakslag i år. Vore skönt om han kunde få vila från medicin ett tag! Vi bokade ju in oss på tävling den 10 december när Otto va frisk, så kanske, om allt går bra (måste dessutom kolla karenstid på Ortoton), så startar vi då i Kungsör! Vi har en gratisstart så inte hela världen om det ställs in, men Otto tyckte det var så kul sist så vore skoj att få gå!

Klorna är klippta och tänderna borstade och putsade med tandtråd. Hans mun har börjat lukta illa så vi körde igenom ordentligt. Finns en tandtråd som har skaft som en tandborste och utbytbara tandtrådskrokar, den kör vi med och har funkat bra hittils. Tandborsten är en barntandborste med Bamse på. Han gillar inte munhygien, men han springer å andra sidan aldrig iväg utan låter sig arbetas med, liksom klofix, hoppas upp i soffan frivilligt och snarare laddat. Tänderna tycker han dock bara ska vara där - och fungera.

Jag har gjort mina måsten idag förutom att pluggat ordentligt. Så jag har precis kollat att det inte är något nytt som ska läsas på, utan jag ska påbörja en examinerande uppgift samt läsa på inför en förhandling på tisdag. Låter kanske lätt, men examinerande uppgiften känns rätt tung (ska nog åka iväg och sätta mig någonstans med den i morgon så jag får lugn och ro) och dessutom är förhandlingen heller inte lätt då alla har fått olika roller samt mål med förhandlingen som andra inte vet om. Spännande ska det bli i alla fall, och ett intressant ämne är det! 

Min lilla knodd när han var 8 veckor   

Otto ska få sova lite nu, vi har busat lite också så han börjar nog bli trött. Rent fysiskt och vardagsmässigt har vi inte ändrat speciellt mycket i och med hans rygg. Men vi har tagit bort handbollen och fotbollen från trädgården på landet, dessa var rena bovar till hans smärtor. Han får inte hoppa så mycket som han vill längre, men busa och jaga tennisboll i lägenheten har han fått göra vilket jag inte märkt skillnad på i hans smärtor, men i hans humör - det gör han till valp igen. Dock kastas bollen på marken, så det inte blir några hopp i sängar och soffa. Sen är det regntäcke på promenader som gäller och det tjocka Back On Track-täcket på under bilfärd.

Just ja, måste boka om Ottos rehab på tisdag, hinner inte till förhandlingen då den börjar 9.15 och vi är på rehab till kl 9. Sen måste vi ringa veterinären och bestämma nedtrappning på medicinerna!

Idag var vi iväg till Redog igen. Sist det var tänkt att vi skulle åka blev ju Otto värre, så jag fick sätta in ny medicin en vecka senare. Idag var det alltså dags för Stefan att klämma igenom Otto och se hur hög smärtgrad Otto har.

  19 september

18 oktober  

När han klämde igenom Otto var han smärtfri, pigg och glad. Precis som förra veckan på rehab, så han har varit smärtfri i en vecka nu. Vi fick som svar att vi den 31 oktober ska sluta med Ortotonet, man får nämligen bara köra i 20 dagar för att därefter ha uppehåll i 10 dagar och sen fortsätta. Planen är dock inte att sätta in Ortotonet igen. Planen är att Otto den 31 oktober ska sluta med Ortoton och även börja trappa ned på Prednisolonet (kortison) och Gabapentinet, han ska sluta med all medicin. Hur jag ska göra det tänkte jag kolla med min veterinär, för frågan är vilket som ska trappas ned först och hur.

Jag borde vara glad. Men jag vågar inte vara det. Vågar inte titta Otto i ögonen och säga att det är över, att vi är smärtfria och att vi kan njuta resten av livet nu. Vi har haft så många tillfällen där vi firat, men där glädjen varat i 3-5 dagar. Stefan sa att hans tippar inte är över än, det kommer komma fler. Frågan är alltså inte om utan när det kommer göra ont. Något nytt besök ska inte bokas in, jag ska lära mig att läsa honom nu med hjälp av rehaben och därefter lära mig att medicinera honom så han slipper smärtan. Återigen frågade jag hur länge man ska bråka med hans rygg, när är det egoistiskt av mig, igen fick jag samma svar: När han får en smärta som du känner att ni inte kan hantera eller när hans vardag påverkas. Förmodligen kommer jag behöva slänga ut 3000kr var tredje månad för att han ska kunna fortsätta få rehab som smärtlindring och påskynda ihopväxtprocessen, vi kör på till våren och tar nya röntgenbilder och tandputsning i slutet på maj så får vi se då.

Ottos journal:

Otto har blivit jättepigg och alert igen. Veterinär fortsatte med Gabapentin och kortison ett tag för att utvärdera men när han plötsligt fick mera ont så satte man in Ortoton och efter det släppte smärtan och Otto har sen dess vart pigg och smärtfri.

Ska fortsätta på Ortoton 2 ggr per dag och totalt under 20 dagar. Efter det trappa ned kortison enligt veterinär ordination.

Gabapentin ska man troligen avsliuta men i samråd med veterinär. Laserbehandling idag av Ottos bröst/ländrygg.

Smärtfri undersökning

//SP 

Idag var det rehab! Och gissa vad? Otto var helt smärtfri! Inte en twitch ens! Vilken lättnad, vi kanske klarar det här ändå, trots att det varit så förbannat tungt de senaste veckorna... Han blev bortskämd av kvinnan på rehab, hon gillar Otto så, ja alla tre tjejerna som vi träffat där gillar att skämma bort honom med leksaker och bus...

Nästa steg: Redog på tisdag